30 september är ett väldigt betydelsefullt datum för mig, det kommer det alltid att vara.
 
Idag är det exakt ett år sedan jag la mig på operationsbordet och blev gastric bypass opererad.
 
Jag var på min vårdcentral i mars förra året och pratade med min läkare om operation, i april fick jag gå på ett informationsmöte, jag minns att jag tyckte det var så jobbigt att gå på detta möte med massa okända människor, men väl på mötet så insåg jag ju att vi alla var där av samma anledning, att gå ner i vikt. Jag hade väldigt mycket information om själva operationen då min mamma gjort samma operation och många ifrån min arbetsplats med. Efter mötet skrev man på ett papper att man fortfarande var intresserad av att få bli opererad.
 
I augusti fick jag en tid till läkaren, jag var så sjukt nervös, jag minns att jag bad en tyst bön i väntrummet. Till slut kom en sköterska och sen fick jag prata med läkaren en stund och sen sa han "vi ska hjälpa dig med det här" och jag blev så glad att tårarna var inte långt borta. 
 
Nästa steg var att vänta på ännu en tid för ett möte med dietist och en heldag på sjukhuset. Den tiden kom ganska snabt, början på september. Då träffade jag en sköterska och vi pratade om operationen, hon tog mått överallt på min kropp (dom måtten får man veta på 1 års kontrollen, så ska försöka fixa så jag får mina journaler och allting hit till norge, är så nyfiken!!) Sen träffade jag en dietist som pratade om kosten, gjorde ekg. En vecka senare började pulver dieten.
 
Man skulle dricka nutrilette i två-tre veckor innan op (för mig tre veckor) då får man endast dricka nutrilette och inte äta någonting alls. Jag hade redan börjat med nya vanor som att sluta åka buss överallt, promenerade eller cyklade till skolan och drack mina nutrilette. När jag druckit nutrilette i en vecka och ett par dagat dagar (troddd då att jag hade 9 dagar kvar) så ringde de från sjukhuset på onsdagen tror jag de va och frågade om jag ville opereras på måndagen istället. Jag sa ja för jag var så sjukt trött på nutrilette och ville bara bli opererad. Tror även väldigt mycket på ödet och min mamma opererade sig 29 september 3 år tidigare och jag fick datumet 30 september, ödet. 
 
Måndag morgon tog jag en dusch på och promenerade till sjukhuset. Det var jag och två andra som skulle opereras. Jag fick bli nummer 2. Så när första människan kördes iväg pratade jag med kvinnan bredvid som var lika nervös som mig. 8,6 kg hade jag gått ner på mina två veckor med nutrilette, de va bra. Till slut var det min tur att rulla iväg till op. Jag var så nervös. Dom spännde fast ben, armar och huvud på op bordet och det var en sköterska där som var så otrevlig mot mig minns jag. (Jag är väldigt rädd för nål i armen så jag hade fått bedövningssalva på högerarm men dom skulle ta på vänster) så hon förberedde knappt mig att hon skulle sätta nålen fast hon visste att jag va rädd och så hade hon bara sån dålig attityd. Men så var det en jätte fin sköterska där som höll mig i handen och så somnade jag.
 
Jag vaknade upp och kände på magen, fem plåster kände jag och tänkte yes dom har inte öppnat hela magen (den chansen finns för alla att dom kan behöva göra det) sen ropade jag hallå, hallå det kändes som hur länge som helst vilket det troligtvis inte var. Jag hade så ont minns jag, det kändes som om någon satt på mig. Sen kom en sköterska som jag kände igen efter någon gång min pappa legat på iva. Så jag började prata med henne om det och hon förstod ingenting haha. Sen bad jag om att få kissa vilket hon tog som ett jätte bra tecken att jag ville gå upp. Försökte kissa men gick inte så jag somnade om, blev väckt och somnade om. Sen efter ett par timmar fick jag rulla ner på avdelningen. Så kom min mamma och pappa och hälsade på mig med en jätte fin orkie (min favoritblomma) jag var så otroligt glad att dom kom!
 
Jag minns att jag var väldigt pigg ändå efter operationen, minns inte riktigt allt jag sa när mamma och pappa var där men minns att jag mådde helt okej. Sen när mamma och pappa gick så skulle jag försöka kissa igen. (Det är viktigt att sånt fungerar efter op) och det gick men mitt kiss vae blått haha så när jag kom ut sa jag till sköterskan "jag kissa...men de va blått?" Och hon skratta men förklarade varför och att det var helt normalt. Sen kom natten, vi alla tre som blivit opererade sov i samma rum med apparater som pep när vi behövde ta lite djupare andetag, en sjukt jobbig natt. Otrevlig nattpersonal också (tyckte jag då, handlade nog mest bara om att jag inte mådde bra) dagen efter fick vi "äta". Vi fick ca 1 dl vatten som vi skulle få i oss med tesked, det gick typ inte för man var så mätt. Sen fick vi lunch, tomatsoppa (som jag hade längtat efter 2 veckor med nutrilette) vi skedade i oss 2 dl soppa på ca 45 minuter och var såå mätta. Vi peppade och puschade varandra vilket var skönt. Personalen var också helt underbara, tog sig tid att prata med oss om allting och man fick tips och råd. 
 
Två kompisar till mig kom och hälsade på, det uppskattade jag verkligen. Sen fick jag åka hem. 
 
Mamma kom och sov hos mig den första natten vilket var otroligt skönt, jag blödde ganska mycket från ett sår så var ganska nervös. Men natten gick helt ok. 
 
Den veckan efter op var jag så matt och slut i kroppen och hade lite ont i min mage men mådde ändå helt ok. Hade vänner på besök vilket jag verkligen uppskattade.
 
Två veckors sjukskrivning, två veckor med endast flytande kost. Åt tomatsoppa och filmjölk, fleera gånger om dagen så sjukt äckligt. Tredje veckan fick man äta purekost, alltså barnmat. Och knäckebröd, som jag hade längtat efter knäckebröd. Jag blev mätt på hur lite som helst. 
 
Tredje veckan så började även vardagen. Att planera in mat och mellanmål var till en början ovant. Jag skulle ändå äta 7 gånger om dagen om jag minns rätt. Men det funkade. 
 
Jag var ganska privat om min operation, ville inte att alla skulle veta, det var ändå min ensak kände jag. Det irriterade mig så mycket när vänner berättade att människor runt omkring jämt frågade vad jag gjort, herregud man kunde knappt gå ner i vikt utan att det skulle pratas om, sen irriterade det mig så mycket att folk inte frågade mig utan de runt omkring mig istället.
 
Vänner och familj var så stöttande, ville veta hur det gick med viktnedgången och sådär vilket jag bara blev glad för. Jag började motionssimma på morgonen innan skolan med denise, det var ett riktigt skönt träningssätt sådär i början. Kilona försvann och jag mådde bättre och bättre, kläderna blev förstora vilket glädje mig så otroligt. Minns att jag hade en klänning till nyåret som jag verkligen ville skulle passa, den hann bli förstor. 
 
Idag har det gått ett år sedan operationen och jag har aldrig känt att jag ångrar de, även fast jag ibland får hemska dumpingar och bara vill lägga mig i fosterställning och gråta så har jag aldrig ångrat mig. Jag har gått ner ca 48kg på ett år, jag är en helt ny människa och självförtroendet var bra innan, men jämföra nu och då så är mitt självförtroende verkligen bra nu. 
 
Mina fina vänner och familj har verkligen stöttat mig och gjort fina gester och sagt fina ord när jag behövt det som mest. Minns en grej, karro gav mig en jätte fin kavaj minns inte nu vilken storlek och jag tänkte att den kommer jag aldrig kunna ha. Så testade jag den i maj tror jag de va och skickade bild till karro o ba jag trodde aldrig den skulle passa och hon svarade "men det visste jag att den skulle" och sen bjöd elvis och karro mig på en roadtrip och hotell natt till ullared för att shoppa en ny garderob, fina fina vänner. Och vänner som ringt för att berömma mig och pusha mig.
 
För en sak ska man inte glömma, operationen var ett hjälpmedel, en rejäl spark i rumpan för att förändra vanor men det är JAG som gick upp klockan sex på morgonen och simmade 50 minuter innan skolan, det är JAG som promenrat på morgonen i spöregn, det är JAG som stått och svettats framför träningsprogram på tvn, det är JAG som promenerade i snökaos 30 min till och från skolan och det är JAG som la om min kost helt och hållet, operationen har verkligen hjälpt mig, men jag har verkligen kämpat och det är jag stolt och nöjd med. 
 
Men nu är det dags för nästa steg och det är att tighta till kroppen, den blir ju rätt så slapp när man går ner så mycket så ett gymkort ska skaffas och så hoppas jag även på att gå ner lite till. 
 
Blev ett långt inlägg men det här är det största i mitt liv, det bästa beslutet jag tagit. Och idag är det ett års dagen till den bästa dagen. 
 
Godmorgon!
 
Jag är en människa som ofta försöker tolka mina egna drömmar, ibland minns jag så sjukt mycket ifrån min drömmar och så många detaljer att det är lite weird. Inatt drömde jag väldigt många konstiga saker och så vakna jag upp nu med en klump i magen för drömmarna, haha vet ju att det bara va drömmar.
 
Har lust att förklara nattens dröm för er men ni vet när man ska förklara en dröm, det är helt "naturligt" i mitt huvud men så förklarar man "mitt i allt var vi där och dom va där" så fattar inte den man förklarar till någonting. Haha aja jag skippar att förklara iaf!
 
Ligger nu och drar mig i sängen, det är jämt så varmt och skönt i min säng men så ska man ju lyfta på täcket och sätte ner fötterna på ett kallt golv, me dont like!
 
Idag är det jobb 08-16 och efter det dka jag och sofie gå ner till storsentret och kanske försöka hitta till jysk, det är lite smått som jag behöver. Behöver blandannat nattbord, funderar på det här (hade det lilla som är nattbord förut, det här är ju mer avlastningsbord men jag och korgar... 
 
 
Hellu!
 
Ligger i soffan nu och segar framför paradise hotel. Jobb dagen gick rätt så fort, vilket var skönt! Efter jobbet så gick jag och sofie och slängde massa kartonger och gick till affären och när vi kom hem så gjorde jag en ost-skink och broccolipaj, blev dock inte sådär jätte bra hehe... 
 
Älskar att ha någonting att längta efter och se framemot, att ha massa saker inplanerade (ibland hatar jag det, men just nu är jag i en sån period att jag älskar det) just nu längtar jag sjukt mycket till helgen, ska åka till världens finaste L och ska vara där till måndag morgon istället för att åka hem söndag kväll, så extra tid med han glädjer mig verkligen!! Sen helgen efter det så kommer livets vänner hit, elvis och karro, det ser jag också sjukt mycket framemot.