Ni som följer kenza har nog inte missat att hennes pappa har gått bort nyligen. Aj vad det knöt sig i magen på mig för att jag vet smärtan hon känner just nu och jag känner den fortfarande. 

Ibland har jag haft svårt att prata om allt med pappa till folk runt omkring mig. Jag sväljer istället för att gråta öppet, det gör jag fortfarande när någon säger något. Samtidigt som jag uppskattar när någon säger något.

Ett av dom bästa samtalen jag har haft med en vän var ett sånt samtal där jag inte svalde gråten. Jag vet att hon såg att jag vart tårögd medans jag berättade för henne vad som hänt, om tiden efteråt och tillslut så brast det fast jag försökte svälja gråten. Men det var så skönt och det kändes så tryggt att låta känslorna komma. Jag tror inte hon själv vet att det där samtalet gav mig en lättnads känsla och det var underbart för mig att känna att jag vågade låta det brista. För jag ville prata om pappa, jag vill det, tycker det är skönt. Är mest bara rädd hur andra ska reagera när jag blir ledsen. Så Anneli, tack. Tack för du lyssnade och tack för du verkligen sa dom där "rätta sakerna" som man vill höra i sorgen! ♡ 




1 kommentarer

Anneli

25 Jan 2018 11:11

Tänkte verkligen på dig när jag läste om Kenzas pappa! Fina Angelica. De va verkligen ett såå bra samtal och du är så underbar och stark!❤

Svar: ❤❤❤tack!
angelica sjölin

Kommentera

Publiceras ej