Idag är det ett år sedan jag träffade min pappa sist. Jag hade vart i sverige i ett par dagar, var huvudsakligen där för en möhippa, hade jag kunnat spola tillbaka tiden hade jag struntat i den där möhippan och spenderat mera tid hemma hos mamma och pappa. Kvällen innan jag skulle resa tillbaka till norge så satt jag och pappa som vanligt och pratade till sent på kvällen. 

Jag såg att han va dålig. Sämre än jag någonsin sett honom. Jag tänkte för mig själv "det här fixar han". På morgonen den 12e juli så skulle jag resa tidigt, pappa sov, men vaknade till för att säga hejdå. Vi kramade varandra, hårt. Direkt efter så sa jag till mamma, sådär brukar han aldrig krama mig. Jag tänkte och hoppades att det där inte skulle vara den sista kramen. Men min magkänsla sa ändå att det kanske var det. Och så var de det. 

Jag tänker på min pappa VARJE dag. Jag gråter och jag saknar. 


En bild ifrån pappa i sjuktransport, haha han tyckte att jag alltid tog bilder på mina ben så han gjorde desamma 😅

Kommentera

Publiceras ej